hur som helst, på fredag den 8:e kl 06.00 (!!) åker jag söderut och kommer tillbaka den 18:e. Bara så att ni vet ;)

Jag bröt mitt träningsprogram igår. Satt hemma istället och såg på film! Kändes bra! Jag lyssnade på kroppen och den ville ta en vilodag! Jag har även insett att jag ställer upp för höga krav på mig själv. Eller snarare, jag tror att omgivningen ställer de kraven på mig, vilket de inte gör. Min utmaning blir nu att se vad som faktiskt bör göras och vilka krav som bör uppfyllas, och vilka som är onödiga. Sen gäller det att inte få dåligt samvete över att jag "sänker kraven". Förvirrande kanske, men jag vet i alla fall vad jag menar. Rent konkret kan det innebära att jag inte behöver vara på "jobbet" fem dagar i veckan, jag kan jobba hemifrån eller ta det lugnt nån dag också. Jag kan känna vad kroppen orkar och kanske inte fara och träna nån dag om det känns för jobbigt. Men därnågonstans får man även se upp för latmasken.... det är en fin linje ibland! Hur som helst, målet för dagen är att försöka att inte äta nåt socker... vi får se hur det går!!

Lördagen bjöd inte heller på så lysande utsikter. Städa källarförrådet - och när vi kommer ner dit så har det tryckt upp avloppsvatten! Inte så mycket dock, och inte i vårt förråd, men otrevlig lukt! Men det visade sig också bli en helt ok dag, i alla fall när vi var klara. Ett helt släplass med skräp blev det, och nya fina lagerhyllor och ordning i förrådet. Hittade också volleybollen så här lagom till sommaren! Sen blev det McDonalds (vi orkade inte laga mat) och en liten utflykt i Pitetrakten!

Jag är en sån som alltid försöker se saker positivt, och söka lösningar istället för problem. Men ibland orkar man bara inte. Sociala konventioner säger att man ska vara glad och trevlig och hålla skenet uppe. Men idag orkar jag inte, vill jag bara hem och dra täcket över huvvet!  

Men det är bara att kämpa på. Nån gång måste det ju lossna, solen måste komma fram nån gång. Jag ser fram emot när det händer! Gärna så snart som möjligt!

Sen var jag faktiskt och sprang i morse. Det gick jättedåligt. Men jag gjorde det i alla fall - och det är jag stolt över. Då kanske det uppväger att jag bröt mitt fikaförbud igår - inte bara en utan tre gånger! Nya tag idag... fast jag måste erkänna att jag tror att det finns nån konspiration här.. jag har aldrig blivit bjuden på så mycket fika som nu!

Nu ska jag sätta mig och försöka skriva vetenskapsfilosofi .... 

Var på klassåterförening igår. Det var 10 år sen vi gick ut 9an tydligen. Jättekul att träffa alla gamla klasskompisar. En del av dem har jag inte sett på säkert 6-7 år. Det var uppfriskande att se att även de växer upp och mognar. Folk var sig konstigt lika, men ändå inte alls samma som när det begav sig.  Det som slog mig var hur många som hade skaffat barn och hus! De allra flesta verkar ha "stadgat" sig. En del hade rent av barn nummer två på gång. Vilket ju är jättekul tycker jag, och det vore härligt att få ha en klassfest där man får träffa barn och respektive med...  Men samtidigt känns det lite stressande. Själv studerar jag ju fortfarande, bor i lägenhet och barn känns lite långt borta. 

Men jag måste säga att jag trivs med mitt liv, som det är, just nu! Med undantag för en del småsaker såklart ;) Poängen är att jag vill inte stressa med livet. Man får se lite vad som händer, men livet låter sig inte planeras. Det som händer händer, planer kan ändras och nya chanser uppkomma. Som det är just nu får vi helt enkelt se vad som inträffas den närmaste tiden. Det känns spännande... och lite oroligt.. som ju livet är!

Djupa tankar från en slö och seg jag...

Med skolan går det väl lite sisådär. Just nu känns det som om jag är nere i en svacka. Det borde kännas lätt för jag skriver ju om en intressant och rolig sak - men jag fick just veta att jag missförstått en tidigare uppgift och måste göra om den! En sådan sak räcker för att man ska tappa orken. Men men, det är väl bara att spotta i nävarna och ta tag i det ! Förhoppningsvis går det lättare sen när man är över tröskeln med litteraturstudier och får ta tag i själva caset!

Nu kör vi på....

Bilderna tagna av Kullamannen

Men det ska hur som helst bli trevligt att komma iväg på en liten resa och träffa svärföräldrar och svåger! Det blir alldeles för sällan man ses när man bor i varsin ände av Sverige...

Jag känner mig lite nervös nu, men det ska säkert gå bra! Vi får se om jag har möjlighet att skriva nåt därnere, men annars så rapporterar jag på måndag när jag kommer hem!

Kram!

Jag tror att det är viktigt att ha drömmar. Människan behöver både nåt att se fram emot och nåt att drömma sig bort med ibland. Det år också bra när man vill "finna sig själv" - vad man egentigen tycker om, vad man skulle vilja med sitt liv om det inte fanns några begränsningar. Dagdrömmande kan också användas för självsuggestion. Många undersökningar pekar på att om du fantiserar om dig själv och vad du gör i en viss situation - tex. inte tar den där godispåsen eller klarar det där höjdhoppet - så är chansen större att du faktiskt klarar det när du är i situationen. 

Nu fungerar kanske inte det där på större drömmar, tror inte att jag får ett hus eller ett jobb bara för att jag tänker mig det. Men det är ju de små sakerna som formar oss. Jag kanske kan bli mer den jag vill vara om jag vet hur jag vill vara  ( nu blev det krångligt). Dagdrömmar och fantasier är hur sen helst kul och viktigt, vill jag hävda!

Men det finns en risk med att dagdrömma. En fälla som jag har fallit i hur många gånger som helst! Det är att man blir så uppslukad av sin dröm eller fantasi att man glömmer bort att leva här och nu. Livet pågår trots allt här, och drömmer man alltför mycket kanske man missar det! Att allitd se framåt, bortåt gör ju att bra chanser kan gå en förbi nu. Ibland vaknar jag upp och undrar vad jag pysslar med. Trots allt så har jag det så bra just nu. Jag borde njuta nu, för man vet aldrig när saker och ting ändras. Jag menar, jag har en underbar man, en stor, snäll hund, vi bor bra. Jag har en fantasktisk familj (inklusive svärfamilj) och härliga vänner. Vi bor bra, Martin har jobb, jag studerar och kan bestämma helt själv över  min tid. Jag ska vara hemma i sommar och inte jobba för första gången sen jag började gymnasiet.  Vad spelar det då för roll att jag inte har så mycket pengar, att jag inte har ett perfekt hem eller är så vältränad som jag vill?!

Jag lever min dröm!

Jag har bihåleinflammation. Här har jag gått i två veckor och känt att nåt har varit fel, men inte vetat vad, bara känt mig "kröjmelig". Visst har jag en väldig huvudvärk, och snyter blod, men tänkt att det går över... 

Stackars Martin, jag har nog gett honom en del huvudvärk med! Så blir det, jag försöker vara duktig och inte visa hur jag mår, hålla igång och vara pigg och glad offentligt. Men så fort jag varvar ner, hemma med familjen, då mår jag pyton och tyvärr kan det gå ut över min kära man. Tur att han är så snäll!

Just nu vill jag bara ha nån dundermedicin som får det att gå över! jag ska ju ner och springa Göteborgsvarvet på lördag! Har inte tid att vara sjuk! Alla mina drömmar och planer har liksom lagts på is tills jag blir frisk.... mycket frustrerande! Men en av livets läxor antar jag..

Jag har ju en fin kostplan gjord av Marie Samuelsson ([email protected]) för att bryta mitt sockerberoende, men hittils har jag alltid hittat fina ursäkter för att inte följa den. Men nu är det dags! Så nu vet ni, och ser ni mig äta nåt sånt så kom och slå mig på fingrarna... och är jag grinig närmaste veckorna så vet ni varför;) Men förhoppningsvis leder det till en piggare, gladare jag i längden!

Håll tummarna!

Bilden är hämtad från travelclimbing.com