Göteborgsvarvet och viktstress

Nu är det bara 14 dagar kvar.... den 12 maj ska jag ner och springa Göteborgsvarvet. 2,1 mil - en halmaraton, och jag känner mig sorgligt oförberedd! Har inte alls tränat så mycket som jag hade önskat, dels på grund av lathet och dels på grund av otajmade förkylningar. I alla fall, målet är att ta sig runt, och det ska jag väl klara. Det är också en sån där grej som man säkert kommer att må jättebra över att ha klarat sen!

Sen är det ju det här med den annalkande bikinisäsongen. Hade gett mig den på att ha återgått i form tills dess, men det ser dessvärre inte ljust ut. Det känns som om alla runtomkring mig går ner i vikt, utan någon större ansträningning, medans jag bara står och stampar. I sanningens namn skall väl sägas att jag är en otålig typ som snabbt byter metod om jag inte ser resultat, och som har omänskligt svårt att stå emot sötsaker.  Men ändå, jag försöker och plågas...

Jag tror att för min del sitter nyckeln i träning. Ofta är jag sugen för att jag stressar, men efter en träningsrunda så är suget borta (för ett tag). Då är det bara latheten man får slåss mot ;) Men träna är för det mesta roligt, särskilt nu på våren och sommaren, att vara ute i naturen är helt underbart! Efter Göteborgsvarvet ska jag rikta in mig mer på att springa i terrängen med, den har ju äntligen töat fram och torkat upp! 

Till sist, en liten länk till tröst för alla som liksom mig har svårt att stå emot sötsaker...
http://www.shape.com/eatright/7928

Living Edge

Tja tänker ni, konstig rubrik på en blogg... därför tänkte jag förklara lite vad det står för.

Delvis står det för "living on the edge" och är mycket kopplat till mitt intresse för extremsporter. Det hanlar om att utmana sig själv, att känna adrenalinet i blodet och veta att man (nästan) riskerar sitt liv - för att känna att man lever!
Nu är jag på intet sätt extrem när det gäller mitt sportande, men jag älskar att klättra på en stenvägg eller springa uppför en brant fjällsluttning, för att utmana sinnet och känna vad kroppen faktiskt klarar av! I vissa fall, som när jag åker Telemark eller cyklar mountainbike, handlar det om att utmana sin rädsla, att växa som person. Och gemensamt är den där kicken man får - kroppens belöning. Bättre än vilken drog som helst!

Till den andra delen står living edge för min kristna tro. Jag är kristen och medlem i Kustkyrkan i Jävre, men jag känner mig inte bekväm med en del uttryckssätt för den kristna tron. Ibland kan det finnas för lite utrymme för oliktänkande och annorlunda uttryckssätt. Därför drogs det för några år sedan igång ett projekt för kristna extremsportare - Living Edge, där våra sätt att hylla Skaparen skulle få utrymme. Tyvärr drog projektet ut, men är nu i återuppståndelsefasen(!) hos mig och min man.  Kort sagt så är living edge för mig ett sätt att utan att predika och trycka på någon min tro få uttrycka hur mycket underbart det finns, som Gud har gjort, både i den fantastiska naturen och bland människor. Jag kommer aldrig att försöka "frälsa" någon, men jag står för den jag är och om några frågor väcks så finns jag här. 

Det om det, jag hoppas att jag inte rörde till det för mycket! :)
Jag återkommer med mera funderingar...

Kram

Nu är det dags!

Nu har även jag gett mig in i blogg-världen!

Den här bloggen kommer mest att handla om mina privata tankar om världen i stort och mina intressen i synnerhet!
Återkommer när jag har listat ut hur det här fungerar! ;)

MvH
Monica



RSS 2.0