Julhelgsfunderingar

Nu är julhelgen till ända. Det blev en riktigt mysig helg, mycket god mat och mys.

Vi har mest hållit oss hemmavid, hade en liten julfrukost med Maria och Peter på Julaftonen innan vi åkte till mamma och pappa. Där fick vi både träffa Magnus och familjen i LA via webcam och Micke, Marie och Robin.
Juldagen var en riktigt långsam, lugn och skön dag. Vi gick mest omkring i myskläder och slappade, såg på film, och Martin skottade! Det är mysigt med snö, men nu har det snöat nästan oavbrutet hela julhelgen, så man börjar längta efter lite omväxling..
Annandagen hade vi familjemiddag hos mina föräldrar.  Gott med sikromstoast och lax som variation från julmaten, och härligt att träffa alla och prata.
.
Nu har vi kommit in på den "vanliga" helgen och jag börjar känna mig lite rastlös. Det är så skönt att vara hemma med Martin, och jag tror inte jag skulle orka med något avancerat, men det är framför allt att behöva ta det lugnt som är frustrarande. Eller snarare att inte veta hur lugnt man ska ta det, hur mycket man vågar ta i. Att bli nervös för varje spänning i magen, varje rörelse som gör ont. Är det naturligt eller är det fara å färde? Att vara orolig varje gång man ska gå på toaletten att det ska vara en ny blödning på gång. Just oron. Försöker intala mig att det inte är nån fara, att släppa det där, för vad kan jag göra hur som helst? men det är lättare sagt än gjort.
Hur som helst skönt att inte behöva jobba mellandagarna och kanske känna efter och oroa sig extra mycket medans man serverar och ska vara trevlig med gäster.
Det ska bli skönt att komma iväg över nyår och byta miljö lite. Även om jag inte kan vara mer aktiv där så får jag nåt nytt att titta på och lite folk att prata med, och det är inte fy skam!
Livet är ändå bra!

Winter Wonderland

Vilken idyll va?;) Byns julgran i vinterskrud
Byns vackra julgran i snöoväder!
Sitter här sent på kvällen kvällen innan julafton. Granen är klädd och klar, första skinkan i magen och ljusen lyser lite överallt.
Jag var nyss ute med hunden och det är som ett julkort ute. Tjocka drivor med nysnö och juleljusen glimrar i stugorna. Att det sen är lite snålblåst och ett hopplöst företag att hålla efter de tjocka drivorna, det ignorerar vi. Sånt syns inte på julkortsidyller!
Jag önskar er alla en riktigt fin och fröjdefull jul!

Snö

Jag har tänkt lite till och från att jag skulle blogga om vårt äventyr, att det kunde vara roligt att ha kvar tankar och minnen från resan som gravid, men sanningen att säga är att jag inte vågat.
I början ville jag inte att det skulle vara offentligt, jag var så rädd att något skulle hända. Sedan blev det lite vidskepligt, typ att om jag faktiskt skrev något så skulle något hända. Nu har jag kommit fram till att blogg eller inte, händer nåt så blir vi så ledsna ändå att då spelar det ingen roll om det finns på Internet. Man kan inte heller gå och vänta sig att något ska hända.
Jag är nu i vecka 15, och har varit sjukskriven veckan som var på grund av ett skrämskott förra söndagen. Vi fick åka till Sunderbyn pga. en blödning, men väl där såg allt bra ut och vi fick se vår lilla krabat på ultraljud. Fantastiskt, för ibland har man ju faktiskt undrat om det är någon där inne! Har i alla fall order att ta det lugnt nu, eftersom moderkakan låg långt nere, och sedan följa upp det på ordinarie ultraljud i januari. Ordinationer som min käre make utövar med stort eftertryck, och som ibland kan vara väldigt frustrerande att följa.
Så nu julpysslar vi i all stillhet, överlåter skottningen åt maken och gosar med vovven.
Vovven älskar att vara ute i snön, ju mer dessto bätte!

Ny start

Nu sitter jag här, dan före dan före dopparedan år 2009, nästan ett och ett halvt år efter min lilla paus.
Ute är det snöstorm och inne lyser adventsstjärnor och julfriden sprider sig.
Mycket har hänt sedan sist, det största är att i min mage spirar ett nytt litet liv.
Det är det som inspirerat mig att ta upp det här med bloggandet igen (och makens enträgna antydningar). Som en liten dagbok, något att se tillbaka på sen, både för mig och barn. Och det är det det framför allt ska få vara, för min egen skull, även om den får vara öppen för de av er som hittar in här.

RSS 2.0