Jag tror att det är viktigt att ha drömmar. Människan behöver både nåt att se fram emot och nåt att drömma sig bort med ibland. Det år också bra när man vill "finna sig själv" - vad man egentigen tycker om, vad man skulle vilja med sitt liv om det inte fanns några begränsningar. Dagdrömmande kan också användas för självsuggestion. Många undersökningar pekar på att om du fantiserar om dig själv och vad du gör i en viss situation - tex. inte tar den där godispåsen eller klarar det där höjdhoppet - så är chansen större att du faktiskt klarar det när du är i situationen. 

Nu fungerar kanske inte det där på större drömmar, tror inte att jag får ett hus eller ett jobb bara för att jag tänker mig det. Men det är ju de små sakerna som formar oss. Jag kanske kan bli mer den jag vill vara om jag vet hur jag vill vara  ( nu blev det krångligt). Dagdrömmar och fantasier är hur sen helst kul och viktigt, vill jag hävda!

Men det finns en risk med att dagdrömma. En fälla som jag har fallit i hur många gånger som helst! Det är att man blir så uppslukad av sin dröm eller fantasi att man glömmer bort att leva här och nu. Livet pågår trots allt här, och drömmer man alltför mycket kanske man missar det! Att allitd se framåt, bortåt gör ju att bra chanser kan gå en förbi nu. Ibland vaknar jag upp och undrar vad jag pysslar med. Trots allt så har jag det så bra just nu. Jag borde njuta nu, för man vet aldrig när saker och ting ändras. Jag menar, jag har en underbar man, en stor, snäll hund, vi bor bra. Jag har en fantasktisk familj (inklusive svärfamilj) och härliga vänner. Vi bor bra, Martin har jobb, jag studerar och kan bestämma helt själv över  min tid. Jag ska vara hemma i sommar och inte jobba för första gången sen jag började gymnasiet.  Vad spelar det då för roll att jag inte har så mycket pengar, att jag inte har ett perfekt hem eller är så vältränad som jag vill?!

Jag lever min dröm!