Läste Elins blogg nu på morgonen, om hur saker och ting ordnar upp sig. Det fick mig att tänka till. Inte så att jag på långa vägar har haft det lika tufft som henne, men vi har ändå haft en liknande situation. Dåligt med pengar, extrajobb och dåligt samvete över ett D-arbete som ska skrivas. 
Nu är det ju ändå så att jag börjar ha det rätt bra. Jag har fått schema från jobbet över både februari och mars, det är jätteskönt att veta hur jag ska jobba (åtminstonde ungefär) så långt i förväg. Jag vet också att det blir ca. tre, fyra dagar i veckan och mycket dagtid under veckorna (kväll under helgerna). Det gör att jag dels vet att jag får in lite pengar och dels kan planera mina studier.  Nu är det bara upp till mig. Det är bara jag som kan ta tag i livet. Jag har alla förutsättningar nu!

Ibland kan det vara nyttigt att se på sitt liv lite utifrån. Hur ser det ut? Vad har jag, rent objektivt, för förutsättningar? Vad kan jag göra i min situation? Jag inser ju att jag har det bättre än vad jag många gånger tror. Man snöar in på det negativa. Blir hemmablind. Då är det skönt att få lite perspektiv, ryckas upp ur sin dvala och införa lite positivt tänkande. Sen hjälper det faktiskt med lite motion och endorfiner också ;)