Vem är jag?

Hej!
Jag vet ju inte exakt vad som är jobbigast, eller snarare vad jobbigheterna beror på, men jag har en känsla av att du är onödigt... vad ska man säga... typ.. trevlig. Det låter kanske skumt, och chansen att jag är på rätt spår är långt ifrån hundraprocentig, men jag har vid mer än ett tillfälle tänkt "Shit, hur orkar hon vara så trevlig mot alla?" Det kan förstås hända att du är sådär trevlig utan ansträngning (vissa människor är ju det), vad vet jag?
Själv är jag ju ofta åtminstone semimotsatsen till social och trevlig, och de tillfällen då jag av någon orsak försöker vara trevlig trots att jag inte alls vill så tycker jag det är jobbigt (och jag försöker undvika det). Jag vet inte, men jag föreställer mig att det där med att "sluta vara den duktiga flickan, göra lite revolt och tänka på mig själv ett tag" kan vara en ganska bra idé.
Hmm, jo, det där om att bry sig för mycket om människor runt omkring... Handlar det om att bry sig om människor eller handlar det om att bry sig om vad dom tycker?
Till sist, det där med "anledning att må dåligt". Det är ju en ganska intetsägande fras. Vem/vad definierar vad som är en giltig anledning? Må dåligt gör man ju för att något inte står rätt till (och själva känslan av att må dåligt är en indikation på det -- och indikationen är ju i sig något positivt, för hur skulle man annars kunna göra åt det som inte står rätt till?). Oavsett om orsaken är extern eller intern så är det fortfarande en orsak -- och huruvida någon anser den vara giltig eller inte är ju på minst ett sätt helt irrelevant.
Om du vill att jag ska analysera sönder dina tankar vidare så får du säga till... =) Att slänga ur mig uppmuntrande(?) fraser som jag ändå inte tror på är dock inte min starka sida, så det låter jag bli.

Jag håller faktiskt med Andreas när han säger: "...jag har vid mer än ett tillfälle tänkt "Shit, hur orkar hon vara så trevlig mot alla?"". När jag måste vara trevlig mot folk jag inte känner, så känns det bara krystat och jobbigt, så då låter jag hellre bli (plus att jag oftast inte har nåt vettigt att säga). Så, kort och gott. Du måste leta reda på dina "bitch-fasoner" och tänka på dig själv lite. Vi som är dina vänner kommer fortfarande att vara dina vänner, även om du inte kommer på alla tillställningar, eller hör av dig jämt etc etc., så det är väl det minsta du behöver oroa dig för.

Håller med Bobban och Andreas. Gör sånt du vill göra bara för att du vill det, och ha inte dåligt samvete om du ligger och ser på tv en hel dag och inte gör någonting annat. Man behöver sådana dagar också, sätt dig själv först. Det är ingen som kommer klandra dig och dina vänner kommer att finnas kvar, tro mig!

Vi finns kvar... Vare sig du vill höra av dig eller inte så är det helt okej. Vare sig du vill hitta på saker eller inte så är det helt okej. Vare sig du är ledsen eller glad så är det helt okej. Och framförallt så är det bara att höra av sig om det är nåt du behöver. Eller bara vill säga hej... Det viktiga är att du gör det som känns rätt för dig just nu. Kram på dig!

Tack snälla för era kommentarer! Det värmer i hjärtetrakten! Det är skönt att veta att ni tycker om mig tillräckligt för att stanna kvar även om jag inte är trevligast jämt... Ni är verkligen bäst!!
Och Ante, du får gärna fortsätta analysera mig, för just nu så har jag ingen rätsida på att analysera mig själv...
KRAM