Tungt tungt tungt. Varför är det alltid så att när man känner att man får näsan ovanför vattenytan, livet är gott och man är redo att ta tag i livet, så kommer det en smäll som får en ner på knäna igen. Det är strängt att vara student utan inkomst, att leva på andra och inte kunna unna sig saker. Men det är extra jobbigt att se att den man lever på mår dåligt med, att den inte kan unna sig saker och göra det den vill, och veta att det är mitt fel. Och låt mig säga så här - det blir inte direkt lättare att skriva och vara kreativ när det känns som om man har ett intensivt lågtryck över huvudet! Och så förstärks den onda spiralen....