Jag har gått ett tag och upplevt att det är ingen som vill eller ids sätta sig in i hur jag har det, vad min situation är och hur jag upplever saker och ting. I och för sig ska man kanske inte förvänta sig det. Var och en har fullt upp med sitt. Och jag har mest gått och låtit saker bero. Men det är dags att bli tuffare, ta tag i saker. Och även om jag uppskattar en ärlig åsikt, så försök inte tala om hur jag ska göra saker eller leva mitt liv! Människor är bra på att tycka, särskilt när de inte har hela bilden, och jag är ännu bättre på att tolka in saker - vare sig de finns där eller inte. Men nu får det vara nog. Nu ska jag sträva efter att bara ta saker för vad de är - så vill ni mig nåt, säg det rakt ut! Och det är inte säkert att jag lyssnar på era åsikter, för nu äntligen har jag fått kraft och energi nog att väcka min egen vilja och envishet. Och jag är säker på att mina föräldrar kan skriva under på att den är inte att leka med!!