Living Edge - in pursuit of life

Det är klart att det inte är det!  Man måste få känna att man lever! Det kan göras på många olika sätt, men för mig är vägen ut att få ägna mig åt träning. Gärna sånt som är en utmaning, en adrenalinshock och som testar mina personliga gränser. 

Tyvärr är jag lite allt eller inget... vilket medför att jag verkligen har frossat i mat, vin och godsaker nu ett par veckor. Tyvärr. Kan inte hindra mig, särskilt inte med godsakerna ;) Nåt jag däremot har märkt är hur dåligt jag mår av det, rent fysiskt. Nåt är ju fel på ens matintag om man mår bättre och är starkare, hyn är klarare och humöret stabilare av ett pulver man skakar med mjölk och dricker några gånger om dagen?!

Jag tror det är dags att plocka fram kostplanen jag fick för ett par år sedan(!!) och verkligen ge den en chans. Inte bara några veckor utan en ordentlig chans. Det är måhända inte så roligt, men om det håller mig frisk och sund så är det definitivt värt det! 

 

Det jag vet är min akilleshäl är sockret. Jag har alltid varit en gottegris och frossat i socker. Så länge jag var aktiv med skidor och innebandy och sånt var det inget jag märkte av, men på nåt sätt måste min tolerans mot det vara störd. Jag har _ingen_ impulskontroll när det kommer till sötsaker! Kommer suget känner jag att jag kan göra nästan vad som helst för att få godis - främst choklad. Ibland går det bra att hålla upp ett tag men sedan smyger det sig in i vardagen, man blir bjuden på fika, ska bara ta lite socker i kaffet etc. Sedan är man där igen.. Jag tror det är bara att inse att det gäller att hålla upp totalt om jag ska må bra - åtminstonde en längre period tills man känner att situationen är under kontroll.

Jag surfade runt på träningsbloggar som jag brukar och läste ett sånt bra inlägg av Sofy (http://fialuttalej.blogspot.com/ )

som gav mig inspiration att ta tag i det här. Nu får det vara nog - nu ska jag må bra!

Jag jobbade med feber och utan röst under en hektiskt helg, och sen var jag däckad. Har fungerat på jobbet, men haft en envis rethosta. Som bara blev värre och värre till på köpet. Till slut fick jag krypa till korset och söka läkare - visade sig att jag hade infektionsorsakad astma. Jaha, men det kändes ju helt ok.Ansträngningsastma har jag ju sen förut och medicinerar med bricanyl.  Fick dyrmedicin med kortison och bricanyl och nåt mer som ska läka ut det här på en månad ungefär. Så nu känner jag hopp igen!

Jag har varit ensam en månad, min käre man har varit i Oslo på jobb. Det innebär att jag har bara haft mig själv att sköta när det gäller kosten. Har efter en svag start med surströmminsfester och skrovmål hållit mig till en pulverdiet - Noka. Bara för att komma igån nu när jag ändå inte får träna. Och se där, efter dryga 2 veckors stillastående lossnade det. Nu är jag snart nere i målvikt, bara 0,9 kg kvar. 

Förhoppningsvis är det fixat till min födelsedag, den 12:e :)

I morgon ska jag försöka få med mig en partner/åskådare som vill hålla mig sällskap, så jag kan klättra lite.

Min favoritklippa på berget. Den är inte så hög, men lagom svår för mig, med bra grepp och i solen, fast med ett skuggande träd. 

Utsikten när man vänder sig om från favoritklippan. Inte helt fel ;)

En inte fullt så solig, men rolig klippvägg. Kallades (åtminstonde när jag var liten) för Helvetesgapet (från Ronja Rövardotter ni vet) och tog man ordentlig sats kunde man hoppa över gapet. Här kan man öva sprickklättring men vill ha en kompis som hjälper till om man ramlar, då det bara är sten under..

Snart.....

Vikt: 71, 2 kg

BMI: 25,5

Mått: 94- 75- 94 

Det går neråt lite i alla fall....

...inte för att lördagen var så händelserik. Tog en vilodag från träningen, körde flyttkartonger istället. Grillade i solen hos mina föräldrar - årets grillpremiär! Det blev en god fläskfilé med mangochutney och persika, en bönsallad, avacadoröra och färsk sparris - mums.

Sedan var det bara att skynda sig in till jobbet. Det var upplagt för en hektisk kväll men allt flöt på bra, så det blev inte så sent, eller så jobbigt, som jag hade befarat. Det var skönt för då hann jag hem och gosa lite på maken som på söndag morgon åkte till Oslo på jobb. Han blir borta i två veckor och även om det på sätt och vis är bekvämt att bara ha sig själv att bry sig om så kommer jag att sakna honom! Att han dessutom smiter mitt i flytten och lämnar mig med packningen tycker jag var kallt beräknande från hans sida ;)

Söndag morgon kom som sagt taxin och hämtade maken till flyget. Själv åkte jag och hälsade på mina föräldrar och fick en underbar dag ute i solskenet. Frampå eftermiddagen, när det blev svalare, gav jag mig ut på en löprunda längst havet. Skönt som alltid, även om det är tungt just innan man ska iväg. Däremot har jag ett lustigt problem - i början av passet blir jag väldigt anfådd, men har svårt att få upp pulsen. Efter ungefär halva sträckan ligger däremot pulsen rätt högt men jag är inte särskilt anfådd. Varför är det så?? Är det dags att ta i hårdare? Men jag tycker att benen inte orkar med så mycket snabbare tempo...

Det blev i alla fall en lugn kväll här hemma. Hunden och jag tog en kort kvällspromenad, sen däckade vi strax efter 22...

utsikt från kvällspromenaden..

Idag däremot har jag redan hunnit gå en morgonpromenad, löpträna och köra lite styrketräning. Gröten och äggen är på spisen och sen bär det av mot jobbet. Och det känns inte ens jobbigt - milsvid skillnad mot igår då det mesta var tungt! 

Idag skiner solen och det är varmt och skönt i solen, även om det blåser rätt friskt. Löprundan var skön, även om det kändes tung och segt och ont i benen första 7 minuterna. Jag kanske rent av måste förlänga min uppvärmning till 7 minuter?! Men då blir min runda för kort, måste hitta ny twist på den i sånna fall...

Sen var det i alla fall väldigt skönt, hade svårt att få upp pulsen ordentligt, men det är väl ett tecken på att konditionen förbättras :) Däremot känns det fortfarande svårt att få till ett naturligt löpsteg i lite snabbare hastigheter, känner mig stel och "dunsig". Det blir bara att öva på... det måste ju inte vara snyggt så länge man inte skadar sig...

Väl hemma blev det en halvtimmes styrketräning för magen på och med pilatesbollen. Nu måste jag bara komma ihåg att köra lite rygg nästa gång med...

Nu är gröten klar, dags för mat!

Mat:

Frukost - havregrynsgröt med lingonsylt

Mellanmål - 2 grova brödbitar

Lunch - Fläskfilegryta med potatismos, kaffe

Mellanmål - 2 st Twix (samma fälla igen)

Middag - Havregrynsgröt med lingonsylt, kaffe latte

Träning:

Morgonpromenad - spontan 30 min

Kvällspromenad - 45 min 

Idag har det varit en riktigt jobbig dag på jobbet. Stress, slit och många små irritationsmoment som tillsammans har växt sig jättestora. Jag var så otroligt trött när jag kom hem! Men efter lite gröt och en kaffe så släpade jag mig i alla fall ut i skymningen. Först pratade jag i mobilen, sen tittade jag på barn som lekte och föräldrar som pysslade i trädgårdar. Så småningom märkte jag hur jag andades kort, ytligt. Tog några djupa andetag och försökte släppa ner axlarna. Insåg att jag gick och ältade allt jobbigt, hur det ska organiseras med flytten,städning, saker jag måste lära mig på jobbet, när jag ska trixa in studierna m.m. Inte bra! Allt sådant har en förmåga att _inte_ förbättras genom att man går och ältar det! Bättre då att koppla bort, andas djupt och tänka positivt. Om inte annat har man mer kraft att ta tag i jobbiga saker sen. 

För några år sedan blev jag sjukskriven för utbrändhet, eller, "stressrelaterade symptom", som det heter. Vägen tillbaka har varit lång, och många gånger har jag varit nära att trilla dit igen. Jag vill så mycket, vill kämpa, göra mitt bästa, sätter för höga krav. Men jag tror i alla fall att jag har blivit bättre på att lyssna på min kropp. Den talar om för mig när det är dags att varva ner motorn i hjärnan, att stanna och andas och ta en paus. Och jag tror att jag också har lärt mig hur jag ska göra det. För mig är det naturen som är botemedlet. Att komma ut, i stillheten (kan vara storm för den delen, behöver inte vara stilla) och bara koppla av.. Jag kan nästan känna stenarna falla från mina axlar och pulsen sakta ner. Och jag tror det är det som är tricket att klara sig igenom livet. Inte att undvika stressen, för den finns överallt, men att lära sig hantera den och hitta botemedlet - för just mig!

Vikt: 71, 7 kg 

BMI: 25, 7

Mått: 93-75-94

Alla värden har minskat, och det gör mig så glad så glad :) Dessutom lyser solen - det finns hopp om liv ändå!!

Efter en katastrofal mat-dag så tog jag mig i alla fall ut och sprang. Det blev en halvlång runda då jag kände mig lite osäker på formen och halsen. Började i alla fall med två minuter lugn jogg, då jag kände mig stel och sliten framförallt i knän och skenben. Prövade öka men det var först efter ca 7 minuter som jag kände att det släppte och att jag fick in flyt i löpningen. Sen gick det över förväntan, kände mig stark och det var rent skönt att springa. På slutet kändes det nästan som om jag hade kunnat fortsätta en vända till. Däremot värkte det i skenbenen när jag stannade av, känner mig livrädd för att få benhinneinflammation. Någon som vet hur man ska undvika det?

Spontant känner jag att jag längtar efter att springa på mjuka skogsstigar och grusvägar istället för asfalt. Vet inte om det är det bästa men det känns mildare mot benen. 

Efter löprundan blev det en halvtimmes styrketräning framför tvn, armar och axlar den här gången. Känns som ett bra upplägg att ta några muskelgrupper åt gången, då hinner det inte bli så långtråkigt. Fläskkotletter i stark sås (sambal oelek och soja) med fullkornsris och morötter fick avsluta dagen - då blev det ett bra mål mat i alla fall:)

Idag på morgonen var jag ute och gick en spontanpromenad innan jobbet. Solen sken och fåglarna kvittrade. En helt annan värme än det har varit de senaste dagarna. Jag gick lugnt och bara njöt, och peppar peppar, kände inte av benen nåt!

Nåja, inget att göra åt. Planerar en löprunda senare ikväll, men jag har en obehaglig känsla i smalbenen när jag promenerar. Jag hoppas att det bara beror på ovana vid nya skorna, och att jag inte ska känna av det när jag springer. Test ikväll.

Matmässigt är det här ingen bra dag! Jag tänker inte ens skriva upp dagens mat, och då vet ni att det är illa... Det är bara att konstatera att jag inte klarar av att ha godsaker hemma. Behöver bra tips på saker att ha till hands när blodsockret dyker...

Som kronan på verket efter denna "ätardag"  ska jag och prova bikini i eftermiddag. Perfekt tajming! Jag lär ju i alla fall vara motiverad att sköta kosten efter det ;)

Mat:

Frukost - 3 knäckemackor med ost (inte det bästa tyvärr, men kylen var tom)

Mellanmål - kaffe latte

Lunch - Tonfisksallad med avacado och oliver

Mellanmål - 3 snickers (!!! - vad som händer om jag inte sköter mina mattider!)

Middag - scrambled eggs med bacon och wok

Tror det är dags att jag skärper till min mat. Framför allt regelbundenheten. Sköter jag inte det så blir jag akuthungrig när blodsockret faller, och då griper jag det som är närmast till hands. Sen borde jag äta lite bättre också, det sticker jag inte under stol med... Nej, planering i morgon och så ska jag försöka sköta mig nu ett par tre veckor och se hur det går. Maken sticker till Oslo på jobb på söndag och två veckor framåt, så sen har jag då ingen annan att skylla på!

Träning:

Morgonpromenad 30 min

Lunchpromenad 60 min

Styrketräning mage 30 min

Kvällspromenad 30 min

That´s it. Inte mycket träning idag då jag fortfarande känner mig hängig. I morgon däremot planerar jag att känna mig bättre och ge mig ut på en löprunda!

förra årets klättring....